Fler avtal klara jämfört med samma tid i fjol vilket är rekord för världscupen i Östersund.
Premiär världscupen skidskytte. 1-5 december 2010 Östersund
Alla säger cheeeeeese...
Snabba och kloka företrädare från näringslivet poserar på första sponsorträffen tillsammans med delar ur landslaget och världscuparrangörerna. Foto: Kjell Bollnert
Den 10 juni var det upptakt för näringslivet inför vinterns stora idrottsfest i Sverige, världscuppremiären i skidskytte i Östersund. Jämfört med ifjol samma tid kan arrangörerna glatt konstatera att det är fler avtal klara till dags dato och man märker att många företag numera planerar in Världscupen som en naturlig del i sin marknadsföring.
- Ja vi har satt personbästa fram till den 1 juni eller vad man säger. Efter ett tufft fjolår där vi ändå klarade oss bättre än många andra evenemang är det kul att många företag är tillbaka och vill samarbeta med oss igen. Frånvaron för företagarna har inte betytt att man inte vill vara med utan att man helt enkelt drabbats av den globala konjukturen och varit tvungna till omstruktureringar. Nu känner dom att vi är rätt marknadsföringskanal för att få snurr på hjulen igen, förklarar Lisa Engman som är projektledare för sponsorförsäljningen inför världscupen.
- Det känns fantastiskt spännande att höra om alla nya idéer och lösningar som planeras. Speciellt imponerad tycker jag årets lösning med access från VIP-tält till egen läktare till den absolut sista kurvan innan skjutning är. Smart, praktisk och funktionsorienterad, berättar Kjell Lundberg på reklambyrån Syre som varit skidskyttepartner en längre tid. Syre var med och tog fram det prisvinnande marknadsföringsmanéret med svenska landslaget i Matrix-stil inför hemma-VM 2008.
Roligt VARJE dag under världscupveckan
En av nyheterna som presenterades var att årets tävlingsprogram innehåller tävlingar varje dag under 1-5 december. Med andra ord betyder det att även fredagen har tilldelats en tävling som mest troligt också kommer att avgöras kvällstid vilket ju borgar för en riktig After Work fredag.
- Det är ju självklart att det här programmet förstärker folkfesten ytterligare. Tävlingsprogrammet medför också att vi just nu tittar på att återinföra ungdomstävlingen med våra framtida "Ferrysar" och "Helenor" under lördagen, säger Håkan Blidberg som är marknadsansvarig på svenska skidskytteförbundet.
Med och minglade på sponsorträffen var också delar av landslaget med bland andra superstjärnan Helena Jonsson som understryker att det är extra roligt att få starta sin världscuppremiär på hemmaplan. Jonsson har ju två vinster i Östersund de senaste två åren att luta sig tillbaka på och hon är inte på några sätt mätt på framgång.
Sammantaget såg alla deltagare ut att trivas bra i varandras sällskap vilket ju borgar för att alla kommer väl rustade för vinterns anstormning och stora folkfest.
Östersunds kommun har nu producerat cirka 52 000 kubikmeter snö på sitt snöupplag, vilket kommer att garantera en säsongspremiär den 1 november på skidstadion i Östersund.
Snöproduktionen innebär också att det finns tillräckligt med snö för att genomföra världscupen i skidskytte den 1-5 december.
"Vi har haft goda förutsättningar att producera snö i år vilket har gjort att vi producerat mer snö än någonsin på snöupplaget. Tanken är att vi skall kunna erbjuda ett längre spår vid skidskyttepremiären den 1 november," säger Joakim Halvarsson vid Östersunds kommun som är den som basar för snötillverkningen på skidstadion.
2009 öppnades ett 2,6 kilometer långt spår men till årets premiär den 1 november hoppas man alltså kunna erbjuda ytterligare 2 kilometer. Med denna snömängd ökar samtidigt tryggheten kring att kunna genomföra världscupen i skidskytte.
Idag onsdag kommer kommunens inhyrda snöslunga att täcka snöhögen med sågspån för att isolera snöhögen under sommaren.
Rädd för att bli utan schysst boende som passar just för er? Lugn bara lugn. Nu har vi bakat i hop exklusiva paket för vinterns största evenemang i Östersund till kanonpriser!
Välj att bo bekvämt i Östersund eller Åre och ta transfer till skidskyttetävlingarna och Jamtli julmarknad.
Paketen gäller med ankomst fredag och avresa söndag.
Barn t o m 13 år betalar 50% av paketpriset vid minst 2 betalande vuxna.
Under de senaste fem dagarna har drygt 20 500 personer köpt biljetter för att se sina favoriter göra upp om medaljerna på Östersund stadion under världscuppremiären i skidskytte – en siffra som Gun Fahlander, ordförande i organisationskommittén för skidskyttetävlingarna, är nöjd med.
- Det känns helt fantastiskt nu, lite trött blir man så klart, men på ett bra sätt. Vi har alla hjälpts åt att prestera ett jättebra arrangemang som vi kan vara nöjda med, säger Gun Fahlander.
Att det skulle finnas ett stort publikintresse för tävlingarna på stadion hade hon förväntat sig, men inte att så många skulle komma och hylla åkarna under lördagskvällens prisutdelning på Stortorget.
- Att så många kom till torget blev verkligen som ett kvitto på att folk har tagit skidskyttet till sina hjärtan. Det känns stort att få vara med och skapa ett sådant här arrangemang som når 50 miljoner tv-tittare, alla besökare som kommer hit från när och fjärran, och så förstås de tävlande, deras team och våra egna fantastiska funktionärer, säger Gun Fahlander.
Och redan dagen efter de avslutande stafettävlingarna har utvecklingsarbetet inför nästa års tävlingar påbörjats. Alla funktionärer uppmanas att komma med synpunkter på hur organisationen och arbetet runt stadion kan förändras för att bli ännu bättre inför nästa tävlingsarrangemang.
- Det finns alltid saker som kan förbättras, oavsett hur bra allt fungerat nu, säger Gun Fahlander.
Att få tag på funktionärer som vill arbeta under skidskyttetävlingarna har inte varit något problem för arrangören – intresset har varit så stort att man tvingats tacka nej till personer som anmäler sig sent. Många av funktionärerna har stor rutin på jobbet sedan VM-arrangemanget för två år sedan, men det kommer även in många nya ansikten i gänget.
Och det vet vi ju alla, att bra stämning smittar av sig – såväl bland arrangörerna, de tävlande som bland publiken på läktare och längs spåren. Och med tanke på de senaste dagarnas verkliga skidskyttefest, så bådar världscuppremiären i Östersund 2009, både tävlings- och arrangörsmässigt, mycket gott inför framtiden!
Världscupen i skidskytte blev en ny succé, publikmässigt, resultatmässigt och arrangörsmässigt.
Man hade hoppats på 20 000 åskådare totalt. Där nådde man ända fram med toppsiffran, drygt 8000, på lördagen. Resultatmässigt blev det också en bra utdelning, med absolut topp den inledande dagen. Damdubbeln där skapade förväntningar som man inte nådde upp till lördag och söndag.
Foto: Kjell Bollnert
Men utan den inledande succén hade lördagen och söndagen fått ännu högre betyg. Det var snudd på medalj både i damsprinten och stafetten. Anna-Carin Olofsson knep dessutom en nionde plats på lördagen. Helena Jonsson fullbordade sin insats genom en stafettjakt utan like för att nå pallen. Näst Emil Hegle Svendsen framstår Helena som världscupdagarnas jämnaste åkare.
Att klara toppinsatser tre gånger inom loppet av fem dagar är tufft. Kanske var det som fick Anna Carin att svikta i stafetten. Inte åkmässigt, där hon ändå var snabbast på sträckan, men trasslet i liggande skapade panik både här och var och kostade ungefär minuten extra.
Den missen gör hon knappast om och gör övriga lika bra ifrån sig som i den här stafetten har vi en olympisk medalj. Ann Maria Nilsson kan dessutom gå litet extra styrkt ur tävlingen. Hemmaplan brukar vara svårast för både henne och brodern Mattias. De problemen har minskat.
Herrarna klarade sin standardplacering, nämligen sex, även det med mersmak. Startmannen Fredrik Lindström har nog fixat sin OS-biljett och har lagt värdefull rutin till sitt unga skidskyttelov.
Med våra ökade krav blev lördagen litet av mellandag. Höjdpunkten kom sedan på kvällen med en stämningsfull prisutdelning där nya Stortorget fick visa på de möjligheter som skapats för liknande arrangemang.
Dagbladsguldmedaljösen Helena Jonsson hyllades extra av sponsorn Vattenfall, Skidskytteförbundet (årets skidskytt) och Östersunds kommun. Jag instämmer gärna i kommunalrådet Karin Thomassons ord om att lika kall som Helena är på skjutvallen lika mycket värme och glädje sprider hon genom sin glada utstrålning. Vilken fantastisk idrottstjej det är som bosatt sig här i Östersund!
Lika stolta som vi är över det kan vi nog också vara över Östersunds etablering och gradvisa uppdatering som världscuparrangör. Det finns inget annat Östersund kan få så värdefull internationell reklam. Dessutom tror jag nog de flesta börjar känna sig stolta på att på ett eller annat sätt vara delaktiga i det fina arrangemanget. Inte bara de hundratals värdefulla frivilliga, varav en del till och med är tillresande från grannländer.
Oavsett om ni är funktionärer, åskådare på plats, tittare framför teven eller kanske bara skattebetalare: Känn er delaktiga!
20 000 åskådare är kanonbra och helt andra siffror än de blygsamma för några år sedan. Men det ligger något i TV –kommentator Chruster Ulfbåges förslag att till exempel landslagssponsorn Vattenfall skull satsa en miljon och bjuda all Jämtar och tillresta från övriga landet på skidskyttefesten nästa gång.
Jag tror också att Östersunds kommun, parallellt med ishallsbyggen och annat, kommer att lätta på plånboken för att i stället för VIP- och publiktält kosta på permanenta lokaler. Detta även för att mediafolket inte skall behöva sitta i knä på varandra. Så länge gamla militära lokaler var disponibla fanns frikostiga utrymmen. Nu är lokalerna inte längre tomma. Trots trängseln verkade journalisterna lika nöjda som alla möjliga andra internationella gäster som öser lovord över Östersund.
Så här timmarna efter ett arrangemang man sett fram emot, ungefär som älgjägarna ser fram mot älgjakten, känns det ganska tomt. Men abstinensbesvären de närmaste månaderna behöver inte bli oöverkomliga. Vi kan se fram emot skidskytte i TV varje veckoslut utom under juluppehållet och så har vi ju OS. Går det inte bra för de våra så har vi lärt oss känna glädje över många andra idrottsmäns fina prestationer oavsett de heter Svendsen, Björndalen eller Wilhelm.
Skidskyttet har en fin familj och jag har en känsla att man fått bort många fuskande rötägg. Efterskörden av prover och tester i Östersund förra året blev nog bra skrämskott.
I skidskytte har vi (tack och lov med tanke på vapnen) inte sett sådana tendenser som vi såg vid sprinten i Düsseldorf, där en schweizare gav Robin Bryntesson en fallgivande dansk skalle för att Robin åkt litet klumpigt och hindrad honom. Att ge schweizaren en extra semifinalplats när han i stället borde ha fått rött kort för åtskilliga tävlingar var en fadäs som stämmer bra med en rad andra klumpigheter i FIS.
Vår nya sprintgeneration gladde i dagarna två och Ulricehamnstjejen Hanna Falk inte bara gladde utan skrällde. Hon pluggar än så länge i Torsby, men kommer att passa bra in i Östersunds fina skid- och skidskyttemiljö. En i det fallet världsunik stad.
Presentatör: Thord Eric Nilsson
Thord Eric Nilsson har en 50-årig bakgrund som journalist och var sportchef på Östersunds Posten (1971-2005). Han har numera egen byrå. Specialitet har varit bland annat längdskidor, och det senaste decenniet även
Östersunds nya stora gren, skidskytte. Thord Eric skriver krönikor och annat under världscupen.
Tyskland, som har världens starkaste damstall, fick äntligen utdelning i den avslutande stafetten, som man vann före Ryssland. Sverige tappade tätkontakten på andra sträckan, men blev ändå fyra, tack vare starkt spurtande Helena Jonsson på sista.
Tyskorna gick verkligen in för revansch och höll sig i täten hela tiden. På de två första sträckorna fightades man med både Kina och Ryssland. Men det kinesiska laget hade bränt sitt bästa krut och föll sedan tillbaka.
Men kampen mellan Tyskland och Ryssland fortsatte och var väl aldrig helt avgjord förrän efter sista skjutningen. Rutinerade Kati Wilhelm höll ett bra grepp och var tvåa på sträckan, nästan en halv minut efter sträcksegrande Helena Jonsson. Medaljlagen var dock så utspridda att de inte behövde ta ut alla krafterna på upploppet.
- Det var viktigt för oss att göra ett bra resultat eftersom det inte gått så bra individuellt. Nu kan vi känna oss nöjda och se fram emot fortsättningen. Men det återstår flera stafetter för OS och jag skulle tro att vår lagledning kommer att testa olika lag. Det är dock skönt för oss alla fyra att varit med i ett lag som lyckats, sa Kati Wilhelm, som själv är en av de mest framgångsrika damerna i olympiska sammanhang.
Tyskorna behövde använda nio extraskott, precis som konkurrenterna, bronslaget Frankrike och fyran Sverige behövde ytterligare ett, men klarade sig undan straffrundor, vilket drabbade lagen närmast bakom.
Sverige var hela 1.49 efter segerlaget. Trots Helena Jonssons överlägsenhet på sista. Elisabeth Högberg på startsträckan (femma där) var ett riktigt utropstecken.
- Jag tyckte åkningen gick bra och bara ett extraskott, det får jag vara nöjd med, sa Elisabeth.
Anna Carin Olofsson-Zidek drabbades, trots sin rutin, av litet av låsning redan i liggande.
- Jag missade ett skott, sedan ytterligare ett och visste inte vad det berodde på, sa hon.
ACO behövde använda alla tre extraskotten, men klarade sig undan staffrunda. Stående gick bättre och slutforceringen gjorde att hon ändå låg sexa. Den placeringen behöll Anna Maria Nilsson, som sammanlagt använde tre extrakott. Tidsdmarginalerna till täten hade dock drygats ut.
På sista klarade Helena Jonsson de lag som låg inom räckhåll, men hade 24 sekunder fram till Frankrike på sista pallplatsen. Helenas stående skytte var lika säkert som vanligt, bara pang-pang-pang-pang och alla målen var ner.
Kina, Ukraina och Polen kom närmast bakom Sverige och för Norge, som har ett ihåligt lag, blev det bara en åttonde plats, en och en halv minut efter Sverige, trots att laget låg tio sekunder före Sverige vid sista växlingen.
Anna Carin Olofsson, som bara var åtta på sin sträcka, åkte i alla fall ifrån lördagssegrande Tora Berger.
Godkänd insats för det svenska laget som kom på en sjätte plats, mindre än en minut efter det vinnande laget.
Ingen kan väl bli gladare än en kvartett fransmän som vinner en världscupstafett. Det var rena segeryran när Martin Fourcade gick i mål 13 sekunder före starkt spurtande norrmannen Ole Einar Björndalen i herrstafetten. Brorsan Simon Fourcade som åkt näst sista sträckan, sam Vincent Jay och veteranen Vincent Defrasne jublade och var inte precis ledsna över att segern också innebär en belastning, nämligen favoritskap inför OS i Vancouver.
Sverige, som vann för-OS i fjol, visade att man hänger med. Sjätteplatsen är väl den gräns de själva brukar sätta för godkänd och med tanke på marginalen, 44 sekunder, var det faktiskt bättre än så.
Frankrike vann litet på sin jämnhet och var vid växlingarna aldrig sämre än femma. Märkligt nog var det Defrasne som svarade för den ”djupdykningen” efter en straffrunda på andra sträckan. Totalt använde laget sju extraskott.
Norge, som hade ledningen efter första sträckan sedan jämne Emil Hegle Svendsen växlat en tiondel före Frankrike, Men Allexander Os hade ”osis” fick fyra extraskott och en straffrunda. Han åkte dock upp sig och Norge var då trea. Sedan var det skidsnabbe Lars Bergers tur att göra bort sig. Liggande gick bra, men i stående blev det två straffrundor. Åkmässigt hämtade han sedan in en del, men Ole Einar Björndalen fick gå ut som sexa nästan en minut efter Frankrike. Björndalen behövde bara ett extraskott och passerade alla utom Fourcade, som fick 13 sekunders marginal. Utan segerdefilerande gester hade det säkert blivit minst 20, men den segerglädjen kunde han kosta på sig.
Österrike, med rankingmässiga startnummer 1, inledde mycket dåligt knep tredje platsen.
Sveriges utropstecken var startmannen, junioren Fredrik Lindström, som sköt fullt i liggande, men missade tre i stående. Han kunde ändå åka in på åttonde plats 23 sekunder från täten.
- Nog var det pirrigt att ta hand om startsträckan, men det kändes riktigt bra när jag kom igång. Glidet var bra och största problemet var nog att jag blivit sliten efter så många lopp, sa Fredrik, som var med i det lag som generalrepeterade så fint på OS-banorna i Vancouver.
Fredrik Lindström i spåret under herrarnas stafett.
Foto: Kjell Bollnert
Björn Ferry drog på sig två extraskott i stående, men avancerade ändå, eftersom så många gjorde bort sig. Sverige avancerade till andra plats 26 sekunder från täten. Så var det Mattias Nilssons tur.
Mattias behövde två extraskott i liggande, men tog revansch i stående. Där sköt han snabbt fyra träff, men missade i femte. Extraskottet satt dock rätt.
- Det var väl tankarna som slog till efter fyra så bra skott, konstaterade Mattias som håller på att reparera sitt rykte som nervig i skjutmomenten.
Sverige låg nu bara åta 1.04 efter täten. Men Carl Johan Bergman snyggade till placeringen på sista och behövde bara ett extraskott. Han gick fram till sjätte plats och var bara 43 sekunder från segrande Frankrike. Det är ungefär fyra extraskott, ungefär så många som man behövde fler nu än då laget – utan Björn Ferry – vann för-OS i Vancouver.
Ole Einar Björndalen gjorde precis som landsmaninnan Tora Berger och tog en ännu kraftigare revansch för sitt svaga distanslopp. Då var han utom poänglistan. Nu knep sin 90:e världscupseger med 25 sekunder s marginal till före Östersund specialisten Emil Hegle Svendsen. Skillnaden mellan duon var den miss som Emil gjorde i stående, plus litet till.
Emil Hegle Svendsen, Norge, Ole Einar Björndalen, Norge, och Tim Burke, USA.
Foto: Nordic Focus
Björndalen har nu 90 världscupsegrar, 89 i skidskytte och en i längdåkning.
- Jag trodde det skulle ta längre tid att komma tillbaka efter torsdagens miss. Men jag bytte ut en del utrustning och det räckte. Dagens skidor var mer anpassade till min åkstil än torsdagen, förklarade segaren, som hoppas ta en individuell seger och så ingå sitt segrande norskt stafettlag i Vancouver.
Emil Hegle Svendsen har nu sju pallplatser i Östersund. Men världscupen kommer i andra hand för honom.
- Skulle jag vinna världscupen, men missa OS blir jag besviken. All fokusering sker på OS och därför avstår jag sista världscupen före juli (Pokljuka) samt också den sista före OS (Anterselva), sa dagens nöjda tvåa, som på sina sju senaste individuella lopp i Östersund haft placeringarna 1-1-3-1-3-1-2.
Amerikanen Tim Burke tog en ny pallplats 37 sekunder efter Björndalen. Amerikanen prickade ner alla tio målen.
- Att komma på pallen på 20 km var väldigt inspirerande och att döma av har det gett stor uppståndelse hemma, kommenterade Burke, som är den förste amerikan som varit på prispallen i världscupen utanför USA.
Tysklands herrar lyckades bättre än damerna och tog de tre platserna närmast pallen. Jämnt och fint blev det även för svenskarna om man bortser från Björn Ferry, som missade tre redan i liggande. Kanske en reaktion efter torsdagens topplopp.
- I stående chansade jag med snabb skjutning, Det höll inte så sedan vara det bara att tänka på söndagens stafett, sa Ferry, som inte ens kom med ett nödrop bland de 100 bästa.
Carl Johan Bergman blev bäste svensk med 16.e plats. Men dagens man var nog ändå junioren Fredrik Lindström.
- Bara en bom och en åkning som stämde bra. Jag är ju fortfarande rätt ung, sa Fredrik Lindström, som säkrade en plats i söndagens stafettlag och nog har minst ett ben i OS-truppen. Liksom Bergman hade han en miss. På sin 19:e plats var han en och en halv minut från Björndalen.
Fall framåt blev det för både Mattias Nilsson och Magnus Jonsson, 26:a och 29:a efter två missar. Mattias fick bägge missarna i stående då en verklig topplacering låg inom räckhåll.
Helena en tiondel från pallen under damernas sprinttävling.
Tora Berger , Norge, tog en härlig revansch för besvikelsen från i onsdags (14:e) genom att en stark avslutning vinna den rafflande damsprinten förr ryskan Olga Metvedseva. Finskan Kaisa Mäkäräinen lyckades med en tiondels marginal klara den tredje platsen före världscupledande Helena Jonsson. Duon var tio sekunder efter Berger.
Anna Carin Olofsson-Zidek åkte på tre straffrundor, men var ändå nia. Återigen var hon snabbast i spåret, 16 bättre än ryskan Lilia Vaygina-Efremova (31:a i hela tävlingen) och 19 före Tora Berger.
Från vänster Olga Metvedseva, Ryssland, Tora Berger , Norge, och Kaisa Mäkäräinen , Finland.
De sju första hade prickfritt skjutprotokoll och fem av dem låg inom en intervall på fem sekunder efter andra skjutningen. Kinesiska skrällen Chaoqing Song ledde efter första och låg tvåa efter andra, men höll inte på slutvarvet. Berger gick snabbast av de som hade medaljchans och ryskan åkre också fort. Helena höll inte riktigt tätduons fart, men var bara tiondelen efter Mäkäräinen, som hon slog med fem sekunder på sista varvet.
- Jag var nog litet spänd före och startade kanske för hårt. Tidigare har jag ofta startat för försiktigt och vill inte ta den risken satt få för mycket att hämta igen. Därför var jag duktigt trött på slutet och jag vet inte vart jag skulle ha kunnat ta in den tiondel som fattades för pallen, sa Helena, som hade sjunde bästa åktiden bara sekunder efter alla i topp utom förstås Anna Carin Olofsson-Zidek.
Hon hade krafter kvar på slutrundan och åkte snabbast på all tre varven. Men skyttet började dåligt.
- Jag slarvade så det gick av ett skott för tidigt och en av de två missarna i stående var också slarv. Med bara en miss hade jag varit med, konstaterade ACO.
Svenskornas placering bland de tio främsta var klart godkänd. Plus även för Anna-Maria Nilsson, som bara hade en miss ( i strående) och blev 21:a 1.13 efter segrarinnan.
Fjärde platsen i söndagens stafett blir en knivig uppgift för lagledningen. Elisabeth Högberg blev 54;a efter en miss. Sofia Domeij var två placeringar och lika många sekunder sämre. Sina tre inledande missar kompenserade hon med 45 sekunder snabbare åkning än Elisabeth.
Segarinnan tog alltså revansch för onsdagen.
- I onsdags räckte det med kalender för att ta tid på mig, nu behövde man i alla fall klocka, skojade hon.
- Två dagars laddning för revasch var välgörande.
Tvåan Medvetseva blev än en gång bästa ryska, nu på andra plats 6,8 sekunder från segern. Finskan Mäkäräinen var i onsdags dryga sekunden efter Berger. Nu blev avståndet större, men den här gången kämpade de högre upp i prislistan och Kaisa var jättenöjd med pallplatsen.
Många damer har gjort framsteg när det gäller farten i skidspåret. Den djärva analysen vågar vi göra efter damernas första distans i världscupen. Både Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson har ökat farten.
En tävling är i och för sig ett klent underlag, men en viss fingervisning ger nog skidåkningen.
Skidskyttet har utvecklats på många sätt. Datatekniken utnyttjas maximalt. Annat var det för 20 år sedan då Östersund arrangerade världscuptävlingen, alltså 1989. Då hjälpte jag arrangörerna med cuptabellerna som annars skulle ha räknats manuellt. I dataålderns begynnelse offrade jag en massa nätter för att få fram tillämpningar för sträcktider på skidor, cuptabeller och även ett invecklat resultatprogram för friidrott. Siffror har alltid fascinerat mig och jag har ofta sagt ”Tänk om man hade haft datatekniken redan då jag började med statistik”.
Internationella skidskytteförbundets datastab producerar sedan länge de faktaspäckade åkarpresentationer (extended startlist) som jag gjorde för längdskidornas VM-tävlingar i slutet av 80-talet. Nu gör man det på ett snabbare och enklare sätt. Mest intressant är naturligtvis analyserna efter loppen där man kan läsa ut hur länge en tävlande håller på då han skjuter, hur lång tid det i övrigt tar på vallen och även den effektiva åktiden då de nämnda procedurerna räknats bort.
Statistik över bästa skyttarna (träffprocent) över hela säsongen har funnits sedan länge.
Nytt är en statistik över de bästa i ren skidåkning. I statistiken ser man att syskonen Jenny och Helena Jonsson, i den ordningen, är bland de bästa skyttarna medan Anna Carin Olofsson-Zidek i ren skidåkninng delar förstaplatsen med Magdalena Neuner.
På herrsidan visar Björn Ferry en jämn fördelning mellan skjutning och skidåkning, med ett plus för skyttet (precis som i premiären). Jörgen Brink finns med i den norskdominerade toppen för ren skidåkning, med längdvärldscupsegrande skjutsvage Ronny Hafsås i topp.
Herrarna har sämre siffror i skytte än damerna. Här är ju siffrorna lika och siffrorna jämförbara. Överlägsne Oleg Brennoy, Ukraina är visserligen suverän totaletta i skytte, men gjorde ganska få tävlingar, vilket alltid ökar möjligheten att få bättre genomsnitt.
Längdstatistiken är baserad på de aktivas tid i förhållande till alla tävlandes genomsnittstid. Jag har där tagit fram en premiärstatistik baserad på onsdagens lopp. I ren skidåkning är underlaget från en tävling säkrare än motsvarande i det mera osäkra skyttet. Jag har i det omfattande arbetet nöjt mig med damerna, som är mer intressanta för oss.
I fjol åkte Anna Carin Olofsson-Zidek och Helena Neuner 5,9 procent snabbare än snittet. Motsvarande siffra för premiären är 8,9 och alla tjejerna som har de tio snabbaste åktiderna visar framsteg gentemot i fjol. Man kan anta att det än kombination av ökad styrka i skidåkningen och att premiärtävlingen hade ganska många sämre som drar ner snitttiden. Fem av de tio har så stora förbättringar att man nästan kan garantera en utveckling. Bland dessa är både Anna Carin och Helena. I varje fall har de fem främsta just nu ökat avståndet till de bakomvarande.
Håll till godo med litet lördagsgodis i sifferform. Kanske får vi mer godis på prispallarna för lördagens sprinttävlingar.
Onsdagsanalysen:
AC Olofsson-Zidek (2) Sverige 0,00 8,9 5,9 3,0
Simone Hauswald (32) Tyskland 25,3 7,9 3,8 4,1
Helena Jonsson (1) Sverige 48,3 7,0 3,6 3,4
Kaisa Mäkäräinen (15) Finland 59,0 6,5 3,0 3,5
Daria Dombracheva (3) Vitryssl. 1.06,3 6,2 4,7 1,5
Kati Wilhelm (17) Tyskland 1.07,8 6,2 4,6 1,6
Svetlana Sleptsova (4) Ryssland 1.10,0 6,1 5,0 1,1
Sandrine Bailly (26) Frankrike 1.17,2 5,8 3,9 1,9
Olga Zaitseva (42) Ryssland 1.17,3 5,8 3,9 1,9
Madara Liduma (24) Lettland 1.25,9 5,4 2,3 3,1
Inom parentes anges totalplaceringen i tävlingen. Siffrorna i övrigt avser i tur och ordning differens till Anna Carins effektiva åktid 37.15,5 (på 15 km!) , sedan procent under snittiden (8,9) fjolårets procent under snittet (5,9) samt skillnad mot i fjol (3,0), alltså förbättringen och statistikunderlaget vore bredare.
Presentatör: Thord Eric Nilsson
Thord Eric Nilsson har en 50-årig bakgrund som journalist och var sportchef på Östersunds Posten (1971-2005). Han har numera egen byrå. Specialitet har varit bland annat längdskidor, och det senaste decenniet även
Östersunds nya stora gren, skidskytte. Thord Eric skriver krönikor och annat under världscupen.
Tänk om vi hade norsk bredd i herrarnas skidskytte. Även om Ole Einar Björndalen gör ett sällsynt dåligt skytte och längdvärldscupvinnande Ronny Hafsås missar sina höft- eller hafsskott blir det ett bra facit.
Viktigast av allt är ju segern och Emil Hegle Svendsen hade inga problem att bärga den på den lyckorarena som gett två VM-guld, två världscupsegrar och ytterligare två pallplatser. Vid VM skrev vi om den nye skidkungen. Men Ole Einar har inte abdikerat än. Kanske blir det sedan han spätt på sin suveräna OS-statstik, även där är han bäst genom tiderna. Ole Einar blev bara 43:a, slagen av två svenska utropstecken Jörgen Brink , med vissa framsteg i skytte, och Fredrik Lindström, den största herrtalang vi haft på länge.
Men det var inga sura miner från skidskyttekungen, som öste beröm över Östersund. Precis som segraren.
Ganska länge att vi och hoppades på en seger eller åtminstone pallplats för Björn Ferry. Men det brutna nyckelbenet har kostat en del i formutvecklingen. Kanske har han på kuppen blivit säkrare i skyttet – bara en miss skilde honom från att slåss om segern. Defintitivt har det hämnat skidträningen. Kanske passar det bra in i en lagom formkurva till OS. Klart är dock att vi kan inte ha samma förhoppningar på herrsidan som vi har på damerna.
Precis som på damsidan var det ingen av topparna som sköt fullt, trots ganska goda förhållanden.
Åkmässigt visade Ronny Hafsås bästa formen. Han var 11 sekunder snabbare än Lars Berger, som blev åtta. Ferrys åktempo (1.27 sämre än Hafsås och en 14:e plats i statistiken) understryker det faktum att det är en bit kvar.
Att Ole Einar Björndalen åkte 18 sekunder sämre än Ferry får nog tillskrivas det faktum att norrmannen knappast bekymrade sig över placeringen då chanserna till världscuppoäng blev mindre och mindre. Det är bättre att ladda för lördagens sprint.
De två världscupgrenar som avverkat brukar jag kalla distans. Officiellt har de den kryptiska beteckningen ”individual” alltså individuellt. Men sprint, jakstart och masstart är ju också individuella så IBU borde ändra beteckningen. Namnets ursprung kommer nämligen från tidernas begynnelse då det några år fanns bara en individuell gren och stafett.
Grenen med individuell start och tidstillägg i stället för moderna stafffrundor är den svåraste att överblicka. Sprinten på lördag har också individuell start, men staffrundorna underlättar att följa grenen. Lättast hänger man med i jaktstart, som vin har i år, och masstarten som vi hade på VM-programmet. Naturligtvis också i stafetten, den verkliga dramatiken som bjuds på söndag.
Resultaten hittills har inte gjort det lättare att ta ut de svenska stafettlagen, men sprinttävlingarna ger kanske besked. Jag tror (hoppas) det blir en dramatisk avslutning med svenska överraskningar.
Presentatör: Thord Eric Nilsson
Thord Eric Nilsson har en 50-årig bakgrund som journalist och var sportchef på Östersunds Posten (1971-2005). Han har numera egen byrå. Specialitet har varit bland annat längdskidor, och det senaste decenniet även
Östersunds nya stora gren, skidskytte. Thord Eric skriver krönikor och annat under världscupen.
Östersund har blivit något av favoritarena för torsdagssegraren Emil Hegle Svendsen. I VM för snart två år sedan tog han två guld, i fjol var han på pallen i alla tre världscuploppen med seger i ett.
I det inledande distansloppet slog han alltså till igen till igen med en säker seger. Liksom de tre följande i prislistan drog han på sig en minuts tillägg, men hade bra fart på skidorna och segrade med 35 sekunders marginal.
USA:s Tim Burke och Österrikes Christopher Sumann tog de övriga pallplatserna. Björn Ferry var, trots träningmsmissar på grund av skada, med i jakten på en pallplats. Han hade segerchans före sista stående, men missade ett skott. Frågan är om ens en fullträff gett seger. Segraren var nämligen 1.01 före. Men om det gällt segern hade Björn kanske klarat den dryga sekunden. Nu tappade han på slutvarvet, vilket understryker att skadan varit mer negativ för åkningen än skyttet.
I övrigt blev det inga svenska fullträffar . Men för både junioren Fredrik Lindström och omskolade Jörgen Brink var tävlingen ett fall framåt. De blev, i omvänd ordning, de svenskar som lyckades bäst bakom Ferry. Men ingen av dem tog världscuppoäng. Placeringarna blev 36 och 39 efter tre skjutmissar.
Segraren startade som nummer fyra i ett fält på 136 deltagare.
- Jag fick vänta länge för att veta vad mitt lopp var värt, förklarade han.
Som tidsfördriv tryckte han en blötkake (tårta) i ansiktet på Halvard Hanevold som fyllde 40.
- Vi har både fler blötkaker att fira med och även annat på gång också till kvällen, sa segraren som kan fira tillsammans med populäre Halvard.
- Östersund är en lyckoarena här. Jag tror att jag varit på pallen minst hälften av mina lopp här, sa den segrande tröndern som räknat i avstånd var mer hemmaåkare än Björn Ferry.
Det blev säkert en riktig norsk fest även om breddinsatsen kanske var sämre än väntat. Tidigare längdvärldsmästaren Lars Berger var med sin åttonde plats bäst av de som hade tre missar och nästan lika åksnabbe Alexander Os blev tolva, även han med tre missar.
För Ole Einar Björndalen blev det ett bottennapp med en 43:e plats efter fem missar.
- Skyttet stämde inte i dag, men jag är inte speciellt orolig, sa tidernas bäste skidskytt.
Palldebutanten och tvåan Tim Burke var kanske lyckligast av alla.
- Jag har jobbat för det här länge och nu lyckades det äntligen. En helt annan start än i fjol då jag inte tog världscuppoäng före jul.
Den österrikiske trean Christoph Pinter var en dagens mest åkstarka. Det hade Björn Ferry nytta av.
- Jag hängde med i ett par varv, men sedan jag måst släppa honom var jag rökt. Men hade jag skjutit fullt i sista hade jag nog orkat pressa de två sekunder som behövs att ta segern, kommenterade han.
Tre sjundedelar av svenska laget fick godkänt, Ferry till och med mer.
Carl Johan Bergmans 58.e plats var ett bottennapp.
- Jobbigt att motivera sig i ett tvåmilslopp om man missar två i första, menade han.
Det blev ytterligare tre missar, liksom för Mattias Nilsson (63:a) och Magnus Jonsson (68:a).
David Ekholm började bra med fullt i första sedan blev det fyra missar och litet för dålig fart på skidorna.
Thord Eric Nilsson
Tim Burke USA (tvåa) Emil Hegle Svendsen Norge (etta) Christoph Sumann,
Östterike (trea).
Precis som damerna är den svenska herrtruppen sju,som till OS skall bli fem. Sveriges olympiska kommitté tillåter nämligen bara fem man, fyra ordinarie och en reserv till stafetten. Sedan kan man ha reserver på hemmaplan.
Det är nämligen stafetten som är grund för bredden på truppen och bland dem fördelas sedan de fyra platserna på de individuella distanserna. Till den problematiken skall jag återkomma.
På bilden har vi sex av de sju svenskarna i dagens cup och där alla utom redan klara Björn Ferry och Carl Johan Bergman, slåss om stafettplatserna.
Från vänster Björn Ferry (startnummer 49 i torsdagens 20 km tävling) , som gör sitt tredje OS. Han hade bytt gren redan i god tid före Salt Lake City. Björn är 31 år, bor och tävlar för Storuman. Han var 17.e i fjolårets motsvarande tävling. Björn har två jakstartssegrar i följd i Anterselva och nio pallplatser i världscupen. Som skolad längdåkare är han bättre i den delen och var tolva i fjolårets längdanalys som toppades av norrmännen Ronny Hafsås (som vann längdåkarnas världscuppremiär), Frode Andresen och Ole Einar Björndalen. Björn bör ha hämtat igen litet av vad han tappat på grund av sitt nyckelbensbrott.
52) Mattias Nilsson, 27, Östersunds Biathlon, meste hemmaåkaren i ett herrlag där ”bara” tre bor i Östersund. Mattias var bäste svenske herrskidskytt (sjua i sprint) vid förra OS i Turin (San Sicaro) , där han – föga uppmärksammat – vann (!) sin stafettsträcka (laget fyra). Har brottats med skjutproblem, men två pallplatser i tidigare väldscuplopp visar kapaciteten när han är på topp
131) Jörgen Brink, 35 och äldst av de svenska herrarna. Jörgen tävlar för Östersund , men bor med sin familj i Sollefteå, annars är han från grunden hälsing. De flesta har krävt för snabb utveckling för Björn. Han är bara inne på sitt tredje omskolningsår. Med tre VM-brons i längd (2003) har han visat sin längdkapacitet och är en av de tio bästa skidskyttarna i spåret.
16) David Ekholm, 30, är nästan i mål när Brink startar. David tävlar för värmländska Ekshärad, men bor i Östersund med icke obekanta Helena Jonsson. Gjorde kanonbra VM med en femteplats i distansen och silver i mixedstafetten. Skjuter bra i liggande, men inte som sambon varken i liggande eller allraminst i stående. 35:e i fjolårets premiär.
74) Fredrik Lindström 20 år, framtishopp som kommer från Anudsjö, reresenterar I 21 Sollefteå, men bor i Östersund. Fredrik var även en av landets bästa skidjuiorer innan han valde den andra av sina två sporter. Blir det inte OS får han junior-VM som tröstpris. Men Fredrik var 13:e i sprinten vid för-OS och ingick i det segrande svenska stafettlaget. Åkte inte distansen i Östersund i fjol, men var 47:a i sprinten och blir bättre i år.
34) Carl Johan Bergman, 31 år, tävlar också för Ekshärad, men bor i Lillehammer tillsammans med norska skidskytten Liv Kjerstin Eikeland (tvåa i Östersund för tre år sedan). Carl Johan var nia i fjol och har tidigare siffrorna 1-2-3 i pallplatser. Carl Johan har återgått till lugnare skjuttempo än det som förstörde hans skytte för ett par år sedan. Opererade ögon kan också ge effekt. Klart säkrare i liggande skytte, med mest imponerande då han är i praktåkform och då bättre än den 15:e plats han har i fjolårets åkanalys. Nionde i fjolårets premiär.
18) Magnus Jonsson, 27, var inte med då bilden togs. Magnus representerar Östersund Biathlon men bor i Sollefteå. Han var 53:a i fjolårets distanslopp här. Som bäst har han en 14.e plats från Oberhof och en 15:e plats i VM (!). Åker bättre än han skjuter och är tillsmmans med Mattias Nilsson lring de 30 bästa i fjolårsanalysen.
Inför torsdagens herrdistans kan nämnas att tysken Michaeil Greis (startnummer 14 nu) vann fjolårets premiär, där Ole Einar Björndalen (nr 12) bara var 34:a och årets längdpremiärsegrare Ronny Hafsås (nr 87) bara 76:a Ronny åker fort men hade under fjolårssäsongen problem med stående skyttet. Träffade bara i sex av tio skott.
Landsmannen och VM-kungen här 2008, Emil Hegle Svendsen, trivs i Östersund och hade placeringarna 3-1-3 i fjolårets tre Östersundslopp. Norrmannen är oerhört säker i liggande skyttet (91 procent träff).
Den svenska dubbelsegern var underbar och gav mersmak. Wolfgang Pischler underströk häromdagen att vi har två svenskor med segerkapacitet. Jag tog upp det i gårdagens krönika och är inte överraskad. Men i en så chansartad gren som skidskytte kan man ju aldrig vara säker.
Helena vann fjolårets distansupptakt, men fick ett bottennapp dagen efter. Då var hon inte van vid segrar och blev ganska omtumlad. Nu är hon stabil på den fronten, vilket hon visade genom seger dagen efter Dagbladsguldet. Hon berättade om att hon sov gott och länge efter den utmärkelsen.
När det gäller Helena är jag mest imponerad av ytterligare ett steg i ren åkning. På slutvarvet höll hon nästan Anna Carin Olofsson Zideks fart och det äger inte så litet. ACO var redan i fjol tillsammans med Magdalena Neuner säsongens snabbaste i spåret. Var Neuner står i år får vi väl se var tyskan står när hon kommer tillbaka. Jag brukar säga att de dagar Neuner skjuter fullt är hon oslagbar. Detsamma kan gälla ACO, som inte har sämre förutsättningar att bli en säkrare skytt.
Jämnast i skidskyttets bägge delar är förstås Helena Jonsson, speciellt nu med ännu bättre fart i skidspåret.
- Not so bad (inte så pjåkigt), kommenterade alltid krävande Wolfgang Pischler. Säkert med glimten i ögat.
Vi skall väl inte dra för stora växlar på en dags tävlingar. Vi har färskt minne av längdåkarnas succé i Beitostölen, men betydligt måttligare insats i Kuusamo. Men viktigast är att vi redan i starten visar att vi har två kandidater till skidskyttemedaljer i OS. Favorittyngden kan fördelas ganska lika.
Det finns fyra grenar, med i princip samma chanser. Jag har förstås också hoppats på det svenskt stafettlag med medaljchans. Vi har två av de bästa, men enligt gårdags resultaten ett stort glapp. Jag tror tjejerna kan bättre. Det får de visa i lördagens sprint som blir avgörande för vilka som skall komplettera Helena och Anna-Carin i söndagens stafett.
Torsdag kväll gäller det herrarnas 20 km. Jag tror på en bättre breddinsats, men lika bra i toppen kan vi inte vänta oss. En pallplats är ett plus, en bland de tio bästa och ett par bland de tjugo främsta är godkänt.
Presentatör: Thord Eric Nilsson
Thord Eric Nilsson har en 50-årig bakgrund som journalist och var sportchef på Östersunds Posten (1971-2005). Han har numera egen byrå. Specialitet har varit bland annat längdskidor, och det senaste decenniet även
Östersunds nya stora gren, skidskytte. Thord Eric skriver krönikor och annat under världscupen.
Världscuptävlingarna i skidskytte kunde inte ha startat bättre för Sverige!
Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson ordnade nämligen dubbelseger och en klar sådan i damernas distanstävling 15 km. Helena visade sig som en värdig dagbladsguldmedaljör och vann med 26 sekunders marginal till Anna-Carin. Duon var kring en minut före trean Dayrya Dombracheva , Vitryssland.
Helena vann tack vare sin skjutsäkerhet, bara en miss. Anna Carin visade sin särklass i spåret, men hade en miss mer än sin lagkamrat. Dubbelsegern var historisk på damsidan eftersom det var första gången två svenskor belade de översta platserna i en skidskyttevärldscup.
Duon inledde starkt med full pott i första liggande. ACO, som åkt snabbaste ledde och Helena, som var 13 sekunder långsammare låg på femteplats. I nästa skjutning, missade ACO sitt tredje skott medan Helena hade fullt. ACO v ar nu bara sjua. Sedan var det, i andra liggande, Helenas tur att göra en miss och ett nytt fall till femteplats. ACO var nu uppe på andra plats, 17 sekunder efter en ny tysk bekantskap Julienne Döll. Man vädrade seger för den svenska olympiamästarinnan. Men tredje skottet i stående blev än en gång en miss. Åkningen hade dock gett så bra utslag och flera konkurrenter missade, Så ACO behöll andraplatsen bakom Helena som avancerade efter en ny fullträff.
Inför slutvarvet lutade det åt svensk dubbel med Helena 27,9 sekunder före Anna Carin. Ett först stort av stånd att ta in, men man hade väntat att åkstarka Anna-Carin skulle ta in en hel del. Marginalen minskade dock bara med två sekunder.
- Jag hade en jättefin rygg att gå på, nämligen tyskan Simone Hauswald, sa Helena.
Tyskan hade dagens näst bästa åktid, 25 sekunder efter starka Anna Carin Olofsson, som i sin tur åkte 48 sekunder snabbare än Helena, men långsammare i skyttet och hade dessutom en bom mer. Helenas slutvarv var dagens näst bästa.
- Jag har nog gått fram en del i åkningen, konstaterade hon, men erkända också att hon ”fegat bort” en del av sin ökade skjutsnabbhet.
Anna-Carin Olofsson sken som en sol när hon gick i mål. Östersund brukar ju inte vara hennes bästa tävlingsplats. Men en gång tidigare har hon varit tvåa, efter en bra jaktstart, men inte alls inför en så stor publik som nu.
- Jag blev tröttare och tröttare för varje varv och trodde ett tag att jag kanske gått ut för hårt
Men hon var ändå snabbast på fyra av de fem varven. På det tredje var tyskan Simone Hauswald två sekunder snabbare. Tyskan åkte fort, men hade fem bom och blev bara 35:a Ganska symboliskt för de tyska damerna, där sjuka Neuner saknades, som fick in sin bästa på 12:e plats. Besvikna var även norrmännen över att Tora Berger bara blev 14:e med lika många missar som Anna-Carin, men över två minuter sämre åktid.
Trean i tävlingen, Darya Dombracheva, Vitryssland, låg efter målgången utanför tio bästa listan, men hade fått en miss för mycket registrerat. Mied sina två slutgiltiga blev hon 1.16 efter segrande Helena Jonsson.
Svenskorna bakom tätduon var mest besvikelser. Elisabet Högberg var med en 45:e plats (tre missar) närmast det normala. Anna –Maria Nilsson hade fem missar (tre bättre än i fjol) och blev 71:a, Sofia Domeij började bra med fullt hus i första, sedan blev det åtta missar och en 97:e plats. Kanske spökar en allergichock för en knapp vecka sedan. Hon hade 25.e åktid, men kan litet bättre.
Plus i kanten får debutanten Emilie Larsson med en 61:a plats och bara två missar samt – för skjutningen – segrarinnans syster Jenny Jonsson som höll nollan fram till sista. Skjutmässigt är hon i världstopp men har en bit kvar i längdträning.
Thord Eric presenterar det kvinnliga svenska startfältet.
Tack vare insatsen förra säsongen har svenskorna fått full kvot, sju deltagare, i årets världscup. Det betyder att Emilie Larsson får debutera. Kampen om tre av de fem olympiska platserna kan börja… Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson är förhandsuttagna. Här svenskorna från vänster på bilden med startnummer:
Startnummer 39) Anna Carin Olofsson-Zidek, 36 år, Lillhärdal. 12.a i fjolårets distanslopp. Har OS-guld att försvara och sammanlagt nio segrar och 23 pallplatser i världscupen. Comebacken efter barnafödande var sensationellt bra med snudd på VM-pallplats och silver i mixed. Blir ännu bättre i år både i spåret och på vallen! Tillsammans med Magdalena Neuner världens snabbaste skidskytt i fjolårets statistik.
10) Sofia Domeij, Örnsköldsvik, 33, nionde i längdfart, men långsam skytt. Nu snabbar hon upp skyttet. Byte av gevärspipa kan också förbättra den delen. Trots allt bra utvecklig på omskolningen från längdåkare.
51) Anna-Marie Nilsson, 26, Östersund Biathlon, gjorde sina bästa resultat för två år sedan (två sensationella sjätteplatser i Pokljuka). När skjutstabiliteten kommer tillbaka blir det plus där, men är rätt bra i spåret också. Men bara 79:a i fjolårspremiären efter åtta missar.
31) Helena Jonsson, I 21, Sollefteå färsk bragdmedaljör, fjolårets världscupvinnare och världsmästare. Har fem segrar och 12 pallplatser i cupen. Vann fjolårets Östersundspremiär utan skjutmissar. Väl avvägd skicklighet mellan skjutning och åkning (5:a resp 13:e i statistiken - näst bäst av alla i stående). Blir en aning snabbare i skyttet sedan återstår att se vad ytterligare ett Pischler år gett i spåret.
84) Elisabeth Högberg, I 21, 23, egentligen från Gästrikland. Säker skytt (20:e i världsstatistiken) och tar säkert ett steg framåt i spåret. Siktar på sina första världscuppoäng. 36.eplatsen i östersund för två år sedan är bästa hittills.
5) Jenny Jonsson, I 21, Helenas yngre syster med minst lika bra skjutförmåga. Hon var trea i fjolårets världscupstatistik med ett litet plus för liggande skytte (92 procent i träff). Liksom för Elisabeth är utvecklingen i spåret bara i början. 18:e på distansen i för-OS.
114) Emilie Larsson, Bore Torsby, 22 år, egentligen från Sysslebäck. Världscupdebutant med 14.e plats i junior-VM som bäst. 53:a i fjolårspremiären
Presentation: Thord Eric Nilsson
Thord Eric Nilsson har en 50-årig bakgrund som journalist och var sportchef på Östersunds Posten (1971-2005). Han har numera egen byrå. Specialitet har varit bland annat längdskidor, och det senaste decenniet även
Östersunds nya stora gren, skidskytte. Thord Eric skriver krönikor och annat under världscupen.
I morgon drar skidskyttesäsongen i gång på Eurosport med bragdguldsvinnaren Helena Jonsson och alla andra i världseliten på plats i Östersund.
På plats är förstås också Eurosport och svenska kommentatorerna Karin Svingstedt och Henrik Forsberg. Eurosport direktsänder hela världscupen i skidskytte säsongen 2009/2010.
Sammanlagt omkring 120 timmar. Dessutom direktsänds World Team Challenge i Gelsenkirchen, Tyskland, 28 december, EM i Otepää, Estland, 28 februari - 7 mars och förstås OS i Vancouver 12-28 februari.
Sändningstider från världscupen i skidskytte i Östersund på Eurosport:
02/12/2009 17:00-19:00 Damer, individuellt DIREKT
03/12/2009 17:00-19:00 Herrar, individuellt DIREKT
05/12/2009 11:30-13:00 Damer, sprint DIREKT
05/12/2009 14:15-16:00 Herrar, sprint DIREKT
06/12/2009 11:00-12:45 Herrar, stafett DIREKT
06/12/2009 13:45-15:45 Damer, stafett DIREKT
Alla tider med reservation för eventuella ändringar.
Repriser tillkommer.
Grattis Helena. Grattis Skidskytte! Äntligen , skulle väl Gert Fylking, mannen med den rosa träningsoverallen ha sagt.
En blomsterhylland bragdmedaljös i Östersund, Helena Jonsson, som gör en intressant start i onsdagens världscuppremiär.
Foto: Kjell Bollnert
Helena Jonsson är en värdig mottagare av bragdguldet. Juryn underströk hennes VM-guld och övriga medaljer. Själv tycker Helena att världscupsegern var störst. Jag håller med henne. Det finns fyra individuella VM-guld att kämpa om. Världscupen är totalfacit av säsongen och har bara en segrare per säsong. Den här gången var även dramaturgin helt suverän, med avgörande med minsta möjliga marginal och i sista tävlingen.
Närs simmerskan Sara Sjöström tog sitt VM-guld i somras träffade jag Helena Jonsson då hon sprang in pengar till Bassefonden och friidrotten. Beklagar att du kanske miste bragdguldet, sa jag till Helena, som höll med.Tack och lov fick jag fel, men så sent som i går tippade Helena sin simkonkurrent.
Till simningens nackdel finns inflation i mästerskap och grenar, kort och lång bana. Det devalverar både rekord och medaljer.
Skidskyttet har också haft sina problem. I flera år var vi några som stångade våra pannor blodiga för att övertyga om att Magdalena Forsberg skulle få sitt bragdguld. Men det lyckades aldrig trotts dubbla VM-segrar två gånger och världscupseger sex år i följd.
Då fanns det oinitierade soffkommentatorer som menade att skidskyttet var en B-sport, där deltagarna varken var bra skidåkare eller skyttar. Den uppfattningen har tack och lov ändrats samtidigt som skidskyttet blivit en av de bästa TV-sporterna. När det gäller åkkvalitén kan det ju nämnas att på herrsidan har både Ole Einar Björndalen och nyligen Ronny Hafsas vunnit en längdvärldscuptävling och Lars Berger har dessutom blivit världsmästaren. Damerna åker inte sämre!
När det gäller legitimiteten för en sport som skidskytte kan man väl dra historien om då svensken Sven Thofelt övertygade IOC-presidenten Avery Brundage om att det var världens äldsta sport. Han menade att den kombinationen var naturlig redan för flera tusen år sedan och berättade om familjefadern som spände på sig skidorna, tog sin pilbåge och åkte iväg för att ordna familjens föda. Sporten fick komma med på OS-programmet för 50 år sedan, med en svensk premiärseger.
Även för våra bästa moderna skidskyttar har väl skidskyttet blivit en jakt för födan - och bra mycket mer.
Helena hade andra konkurrenter än Sara Sjöström. Men de var en bit bakom. En del höll på Zlatan Ibrahimovic. Men för att bli svensk bragdmedaljör tycker jag man skall utföra bragder i svensk tjänst - landslagsinsatserna har inte imponerat. Dessutom skall man nog inte tacka nej till att representera Sverige.
Helena Jonsson kommer visserligen från Helgum och tävlar för Sollefteå. De är värda glansen. Liksom Östersund och satsningen på studier, vintersportcenter och skidresurser. För världscupveckan här är det bästa tänkbara reklam.
Bragdguldet ger mersmak och jag är mycket spänd på vad Anna Carin Olofsson kan göra när hon kan köra med “full effekt” Man skall inte dra några växlar på en fenomenal träningstävling men jag håller med Wolfgang Pischler att vi har två segeraspiranter på damsidan. Får vi en försmak imorgon kväll?
Thord Eric Nilsson har en 50-årig bakgrund som journalist och var sportchef på Östersunds Posten (1971-2005). Han har numera egen byrå. Specialitet har varit bland annat längdskidor, och det senaste decenniet även
Östersunds nya stora gren, skidskytte. Thord Eric skriver krönikor och annat under världscupen.
Från dagens presskonferens med svenska landslaget.
2 dagar kvar till världscupspremiären i Östersund...
I dag hade svenska skidskyttelandslaget presskonferens inför stundande premiär i skidskyttevärldscupen.
Se videointervju med Björn Ferry gjord av Jerry Kosch.
.jpg)
- Det känns helt fantastiskt nu, lite trött blir man så klart, men på ett bra sätt. Vi har alla hjälpts åt att prestera ett jättebra arrangemang som vi kan vara nöjda med, säger Gun Fahlander.
Många damer har gjort framsteg när det gäller farten i skidspåret. Den djärva analysen vågar vi göra efter damernas första distans i världscupen. Både Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson har ökat farten.
